I bland kommer tankarna över mig, om gamla tider och i dag kom jag att tänka på min gamla far.

"Jag och min Far" ,sjunger ju Magnus Uggla ofta i radion. Lite så var det, Farsan, bilar, droskisen och hans chaufförer och vänner.

Verkstäder, bensinstationer, historier på söderslang, prydliga uniformer med skärmmössa.

Det var lite fint att vara droskis, det fanns en yrkesstoltet, man kunde något, man kände sin stad och bilen liksom uniformen var alltid ren och proper. Nästan alla hade smeknamn, eller öknamn, om man så vill....

Snövit, Luderkungen, Matfrisken, Äppelkrögarn, Rosa, Värmlands - Olle och Jätten.

Min farsa hade alltid och då menar jag alltid, en liten glasvas på högerdörrens framstolpe, där fanns färska blommor.

Varför det alltid skulle finnas vackra färska blommor i bilen, det vet jag faktiskt inte. Det var i alla fall mycket uppskattat av passagerarna.

Det här var en tid som aldrig kommer åter och jag saknar den mycket, väldigt mycket. I dag är Taxi ett sorgligt kapitel, jag vill inte ens skriva om det. Yrkesstolthet kan man i alla fall inte ens stava till.

Jag minns farsan och hans kompisar som ett härligt gäng, oftast i förda skinnjackor, en tunn på sommaren och en tjockare på vintern.  På kvällarna sent, tog han rast när han var i närheten av hemmet på Söder, ett uppskattat besök när jag ständigt längtade ut i bilvärlden. Medan han berättade lite om vad kvällen hittils bjudit på , så lånade jag hans skinnjacka och satt vid bordet och lyssnade. Jackan var tung, luktade bensin och bilinredning,men också en liten doft av blommorna som han alltid hade i bilen. Jag har lite foton kvar, några Mercedes märken, en börs och lite andra minnen kvar från denna tid.

Det är roligt att tänka på Farsan, allt vi gjort, alla galenskaper, allt jag fått lära mig genom åren. Han gick bort 1980 bara 56 år gammal. Det är egentligen bara en enda sak som smärtar vid tanken....

Han fick aldrig träffa sina barnbarn.  Två år efter hans bortgång, föddes min första son.

Det skulle ha varit oerhört roligt att få uppleva hans glädje över att ha blivit Farfar.

 

Konstigt vad tiden går, nu har jag egna barnbarn, har själv ett förflutet som droskis och är snart pensionsmässig....