Det pratas ganska mycket just nu, om skolan och dess betydelse för våra barn och ungdomar.
Matematik, svenska och andra kärnämnen, men också gymnastiken.
När jag gick i högstadiet var det kadaverdiciplin och pennalism som gällde.
Vår skola hade en herre vid namn Knithilää, han hade varit finsk mästare i brottning ett antal år.
Han var stor som ett hus, skäggig och stenhård, en renodlad sadist egentligen.
Hans metoder hade förmodligen medfört åtal och fängelse för honom i dag....
Rubriken berättar om hans favorituttryck vid höjdhopps träningar.."Pongen ska schlicka stången", det betydde att alla vi som hade en "pong", d.v.s. killarna, skulle hoppa så tätt över ribban så att "pongen" nästan tog i . Satan pojkar, så ska ni göra.
Hade man "glömt" gympapåsen hemma, så sade den gode magistern.."inga roblems, spring trettio varv runt gympasalen bara...i kalsongerna"...mycket pinsamt med tjejerna i samma sal.
Mig hade han ett speciellt gott öga till, en långhårig, uppkäftig yngling....han kallade mig ofta för "särring" och var jag sjuk , frågade han alltid inför hela klassen om jag hade mens. En riktig raring den...
En annan trevlig vana han hade var att visa "grepp" finska specialgrepp, det gick till så, att man blev uppropad, "du där som gömmer dig i håret" eller "du med pinnbenen där", kom fram...så hängde man där i ett järngrepp och skrek som en gris...Aj, aj aj, magistern, det gör ont........Svaret,,,he he he, ungdomen tål inte mycket nuförtiden, jävla särringfasoner.
En dag kom det en ny kille till klassen, en liten stackare med orientaliskt utseende, tyst, försynt och väldigt trevlig., han blev väldigt väl mottagen av oss i klassen. Nu var det dags för ......just det ja...gympan.
"Magistern, jag har glömt mina gympakläder" sa den nya killen och vi höll andan. "Vad fan, säger du"...här glömmer man ingenting begrips.....vi fick höra hans utbrott om hur man gjorde i finland, hur jävla dålig diciplin vi hade.....
"Du ska springa utomhus trettio varv, i kalsogerna, så kanske du lär dig något"
- Men, Magistern, det är ju arton grader kallt ute,,,,, jag kommer att
- Säften, du springer om jag säger det..
- Nej, det gör jag inte , svarde killen hövligt...Nu gick den finske mästaren i taket och han närmade sig killen för att visa något smärtsamt grepp..Han grabbade tag i nacken på honom , resten gick så snabbt att det knappt gick att uppfatta.
Magistern flög uppåt, bakåt, hann knappt landa ena armen uppvikt på ryggen och han skrek i högan sky.
Den lille killen satt ovanpå den väldige och sa med lugn stämma...
- Lova mig nu att du slutar upp med dessa dumheter, du får inte bära hand på dina elever....förstår du vad jag säger ?
- SAAAATAN, han vrålade med kom inte ur greppet, släpp mig din lille satans.....
- Jag ska släppa dig om du lovar oss att aldrig mer slå, vråla eller bära dig åt som ett svin.
Han släppte jättemannen och vi vågade knappt titta, stackars lill killen, nu skulle han bli mos..
Han blev inte mos, han stod lugnt och tittade på när jätten kravlade sig, borstade av sina kläder och mörk i synen gick han därifrån utan ett ord. Vi var nog inte så lite chockade.
Hur.....vad....alltså, hur gick det till ? Frågorna haglade....
- Min pappa är instruktör i närstrid, japansk mästare i kampsport, han utbildar folk i Främlingslegionen, sa killen nästan försynt.
Farbror Knithilää kom aldrig över detta nederlag, han bytte skola omedelbart och hans överman flyttade tillbaka till japan efter en termin.
Tänk vilka minnen som dyker upp när man sätter sig ner och tänker på hur det var förr, allt var inte bättre, bara annorlunda.
.JPG)
